Längs Öst-Sibiriska havets iskant

Vi har nu nått vår östligaste, och också vårt västligaste punkt på resan. Vi har varit över datumgränsen vid 180° öst/västlig breddgrad, vänt och är nu på väg västerut igen. I söndags rundade vi en ö som heter Wrangels ö och havet runt ön sjuder av liv. Här kommer Stillahavsvatten in i Arktiska ishavet med näringsämnen och området är känt för valrossar, isbjörnar och valar.

Två valar har observerats av expeditionsdeltagarna Johan Gelting (som var den som tagit bilden på isbjörnen i mitt förra inlägg) och Göran Björk, men jag spanade förgäves efter det. Dock är jag inte missnöjd på något sätt. Vi har sett en massa fåglar som jag inte ens har vågat hoppas på att få se. På Wrangels ö och Heralds ö häckar nämligen andra typer av alkor, grisslor och lunnefåglar än de vi kan se på Stora Karlsö eller ens längs Norges kust. Vi har sett tre typer som är helt okända hemma och inte har några svenska namn: Kittlitz’ Murrelet, Crested Auklet och Horned Puffin (Puffin= lunnefågel). Jag har dessutom äntligen fått se
mig mätt på spetsbergsgrissla, som har gäckat mig en lång tid nu.

Vi har oceanografer och marina kemiker med ombord, och de är väldigt intresserade av vattenutbytet mellan shelf-vattnet, Stilla havet och centrala arktiska ishavet. Vi försöker därför göra transekter (linjer med
provtagningspunkter) längs området där shelferna slutar och sluttar brant ned mot de djupa delarna i arktiska ishavet. Det är dock svårt att ta sig fram, för de satelitbilder över istäckena som vi får skickade till oss stämmer inte helt med verkligheten. Och även om det bara är 50% istäcke så är det nog för att vår båt ska få problem med att komma fram. Vi vet aldrig när vi kommer komma till nästa station, och det gäller att ständigt vara beredd…

Vår grupp (SU-gruppen under ledning av Örjan Gustavsson) fokuserar i detta läge på vad som lagras på botten. Sedimenten här ser ut att vara mer rika på organiskt material än vad de varit närmre kusten, och vi är intresserade i att se hur mycket av det organiska materialet som kommer från land, vilken kvalitet (hur pass nedbrutet) och hur gammalt det är. Det kan vi sen jämföra med våra studier från flodmynningarna och erosionskustlinjerna, för att få en uppfattning om varifrån landmaterialet kommer, hur mycket som hamnar i sedimenten och om det eventuellt har skett en förändring de senaste åren (klimatfrågan…).

Det här är första gången någon gör en omfatande studie av det terrestra (terrestriskt = från land) innehållet i sediment från östsibiriska shelfen, detta trots att det är den största shelfen i världen och dessutom en som tar emot stora mängder terrestriskt material varje år. Man känner sig som en pionjär måste jag säga.

Slutligen, en hälsning till mina nära och kära hemma. Trots mycket att göra har jag gott om tid att sakna er.

Vanja Alling, doktorand, ISSS-08

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: