Första dygnens färd

Karahavet onsdag 20 augusti 2008, ombord på forskningsfartyget Yacob Smirnitskyi

Äntligen kastat loss från Kirkenes!

Örjan Gustafsson

Ombord på Yacob Smirnitskyi. Foto: Örjan Gustafsson

Nu har vi faktiskt varit till sjöss i fem dygn och hunnit med en hel del på vår seglats österut. På grund av ett kraftigt lågtryck en bit norrut fick vi avstå från att gå rakaste vägen norr om Novaya Zemlya. Naturligtvis innebär detta en rejäl försening i tidsschemat som vi måste ta igen längre fram. På den positiva sidan har vi kunnat jobba effektivt ombord då vi nu har surfat på rejäla västvindar i flera dygn. Vi kunde inte heller gå igenom Karaporten eftersom Murmansk Shipping Co. som “äger” Nordostpassagen varnade för isberg i den passagen (kalvar från Novaya Zemlya). Istället fick vi följa exakt i farvattnen efter Nordenskölds Vegaexpedition och lämna Barentshavet genom Jugorskisundet (grunt och med stark ström).På nordsidan avtecknade sig ett par rader grå baracker på Novya Zemlya. Enligt ryssarna är detta ett övergivet arbetsläger från Gulagsystemets tid. Våra ryska kollegor berättar många hisnande historier från den tiden. Det är tydligen så att varannan familj i dagens Ryssland har
någon släkting som blev sänd till Gulag.

Så var vi då på Karahavet; riktiga Arktis, ödsligt och mäktigt. Efter att ha rundat Yamalhalvön och ön Ostrov Belyy så sjönk salthalten kraftigt i ytvattnet. En tydlig signal att vi närmade oss den mäktiga floden Ob; Arktis tredje största flod (45 gånger större än Kalixälven).

Expeditionen medför ett stort spektrum av planerade studier, mät- och provtagningsinstrument. Provtagningen från ett forskningsfartyg sker dels under gång (av luft och ytvatten) och dels genom att fartyget stannar för en s.k. station då man kan provta olika vattenmassor på olika djup och bottensediment.

Jag tänkte nu kort beskriva vår “under-way” provtagning av luft och ytvatten. På taket till bryggan (femte däck) har Martin Kruså (forskningsingenjör på ITM, Stockholms Universitet) fixat ihop en högvolymsluftprovtagare. Samma utförande som vi tidigare i år använt oss av för provtagning av luftpartiklar i betydligt mer sydliga breddgrader (Maldiverna och Indien). Syftet är att studera luftburen transport av t.ex.förbränningspartiklar från storskaliga bränder på tundran. När tundran torkar upp under sensommaren ligger det och pyr över stora arealer. Dessa sotpartiklar kan påverka strålningsbalansen i Arktis ffa genom att göra vita ytor (såsom snö och is) mer grå och svarta.

Under vår tolvknops gång österut så provtas också ytvattnet. Genom ett specialkonstuerat havsvattenintag kan våra sensorer kontinuerligt mäta temperatur, salinitet, syre, koldioxid, pH och turbiditet. Dessa realtidsdata styr även övrig provtagning då vi genom dessa ser när vi kommer in i vatten som starkt påverkas av t.ex. en flod. Laura Sanchez (post-doc, ITM, SU) och Vanja Alling (doktorand, ITM, SU) m.fl. bland ryska och svenska kollegor provtar varannan till var fjärde timme dygnet runt ur detta havsvattenintag för metan, upplöst och partikulärt kol, klorofyll, och optiska egenskaper av det upplösta organiska kolet.

I ett parallellt system filterar Bart van Dongen och Martin Kruså stora volymer havsvatten som kommer ge oss möjligheten att analysera den molekylära sammansättningen av det organiska materialet samt hur gammalt det nu frigjorda landkolet är (genom mätning av naturlig abundans 14C av specifika biomarkörer; ämnen som kommer specifikt från landväxter och deras nedbrytning).

Detta är första gången som någon lyckas studera halterna och egenskaperna av de enorma mängder organiskt material som exporteras till alla de sibiriska kusthaven genom de stora rysk-arktiska floderna, luftburen transport och kustnära erosion. Detta kommer ge oss en förbättrad bild av varierande egenskaper av det landburna kolet som når Arktiska kusten över kontinentskalan utmed vårt ca 4500 km långa väst-östliga transekt. Detta blir en pefekt basbild att relatera till för studier längre ut rån kusten och i underliggande sediment.

Vi är speciellt intresserade av att förstå den varierande sammansättningen av det organiska materialet då det bär på information om varifrån det kommer, hur länge det har legat “infruset” i tundran och till vilken utsträckning det nu bryts ned till växthusgasen koldioxid.

Provtagning av floderna Ob och Yenisey
Gårdagen bar med sig den unika upplevelsen och möjligheten att detaljerat provta Arktis största (Yenisey) och tredje största (Ob) floder. Vid fyratiden i går morse saktade vi in. Det var lugnt väder och en stor stillhet; brunt vatten ute på öppna havet så långt ögat når och inget land fastän god sikt. Vi var framme i yttre Obplymen. Den första riktiga provtagningsstationen. En febril aktivitet utbröt ombord och ett halvdussin olika provtagningssystem sattes igång. Vi återkommer framöver i detalj om dessa. Efter lite initialt strul så lyckades alla att få sina system att fungera. En av våra viktigaste provtagare är en sedimentprovtagare som vi tar upp kärnor av havssedimenten med. Det tog lite tid innan Jorien Vonk (doktorand på ITM, SU) och jag i samarbete med våra ryska kollegor främst Oleg Dudarev lyckades hitta rätt med blyvikter för Ob-sedimenten och med vinchtekniken. Kommunikationen är också lite av en utmaning men nu vet vi att vinch på ryska heter “lybyodka” och stopp heter “Stop”…Vi är försiktiga!

Ett halvt dygn senare, på förnatten,kom vi fram till Yeniseys mynning. Jag stod uppe på bryggan med vår kapten Boris Levitskyi vid rodret. I det gråmörka ljuset som ännu dröjer sig kvar några timmar runt midnatt gled vi in i den enorma bukt som utgör det yttre av Arktis största flod. Boris pekade ut ett bebyggt område: Dickson. Denna utpost vid Yeniseys mynning är uppkallad efter en göteborgsk finansiär av vår föregångare Nordensköld. Här bor människor; några hundra har blivit kvar efter att över 90% av befolkningen flyttar söderut.

Fantastiskt att efter så många år av förberedelser under ett och samma dygn ha lyckats genomföra framgångsrik provtagning av både Ob och Yenisey. Nu börjar vi fylla frysarna med prover som kommer vara en guldgruva att studera under många år framöver.

Örjan Gustafsson, forskningsledare, ISSS-08
Institutionen för Tillämpad Miljövetenskap (ITM), Stockholms universitet

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: